Jannike Ebbing

Hej fina,

HALLELUJA – moment här hemma. Jag har kämpat med amningen och det har gjort så jäkla ont att jag velat gråta, bröst som svällt till det dubbla och i denna värme så har det nästan varit olidligt. Jag gav mig fasen på att ge det ett försök trots att jag flera gånger börjat gråta för det gör så satans ont. Jag handlade en hel del saker som jag har ”ifall om att”  jag skulle behöva, la en hel del pengar på det men är så himla glad över att jag gjorde det nu.

Jag har börjar få sår på ena bröstet och det gick inte att amma längre på det bröstet, jag smorde in med salvan hela tiden så det skulle mjuka upp men det gjorde så ont när han sög. Då kom jag på att jag köpt bröstvårtsskydd och öppnade upp den magiska gula boxen – Jag gråter av lycka, det känns knappt när Oliver ammar och han märker inte ens skillnaden, han ammar på som innan! HURRA

Människan bakom dessa borde få pris – lyckan över att kunna amma utan smärta är obeskrivlig!

Ni hittar exakt de jag har här – klick

Hej fina ni,

Jag är helt överväldigad av alla känslor som kommer nu med alla hormoner, så fort jag ammar så fylls jag av så mycket känslor att jag knappt kan andas. Jag kan inte ens titta på min kille utan att börja stört böla för jag älskar honom så mycket, jag blir liksom livrädd att något ska hända honom , jag kan inte riktigt förklara det. Jag måste ha honom nära hela tiden, pussa honom och berätta hur mycket jag älskar honom, helt sjukt. Jag är väldigt fysisk av mig och berättar gärna hur mycket jag älskar honom i vanliga fall nu är det liksom extremt – det måste vara hormonerna? Tittar jag sen ner på Oliver som är en exakt kopia av F så brister jag ännu mer av kärlek, den gör liksom fysiskt ont. Tankar som tänk så händer det någon olycka och jag mister F, herregud nu gråter jag igen bara av att skriva det.

Just nu är vi världens team när det kommer till Oliver, vi hjälper varandra så mycket och lär oss nya saker om honom varje dag, blir lite rädd av tanken att jag ska vara hemma själv sen och klara av allt utan F, att våga sig ut på stan mm lite panik över det.

Är detta normalt?

Jag ligger på soffan just nu och ville in och säga hej från bebisbubblan, jag kunde inte somna om efter nattens andra amning – Oliver må vara liten men han tar upp en hel säng utan problem haha. Vår 210 cm säng känns genast som världens bästa investering när man har barn.

Hur kan en så stor säng kännas så liten ? haha

Så mysig!

Vi har fått så himla många blombud av vänner och jobb, så hela hemmet är fyllt med färska fina blommor, blir så lycklig av alla fina människor i min omgivning – kolla denna maffiga bukett från underbara Sigrid på Metapic! GULLE

Livet

Jag surfade runt en del igår för jag vill verkligen köpa två fåtöljer att ha mitt emot soffan och hamnade på en riktigt trevlig sida som är ny för mig! – Där finns ett par riktigt fina fåtöljer! Fastnade även för dessa saker

Cool soffa och fåtöljen finns i flera färger!

Klick

Perfekt grå nyans – klick

Hur coola sittpuffar på hela 92 cm, eller ha som soffbord!

Klick

Jag är inte mycket för rosa saker men denna var ju riktigt drömmig – klick

Så stilren soffa i sammet  – klick

Med divan – klick

Detta sängbord i mässing önskar jag att jag hade fått plats med – SÅ snyggt – klick

Eller dessa bänkar – klick

Klick

Nej nu ska jag in och flytta på Oliver som tar hela sängen så ska jag sova en timme till 🙂 Men först ska jag titta på honom i minst tio minuter och kanske gråta en skvätt till hahahaha

Hej fina ni,

Dag fyra på mammaledigheten och jag NJUTER av varje jäkla sekund med Oliver och F. Han är så snäll, Oliver alltså haha, F med såklart. Just nu är det bebismys och den består av att ligga och stirra på sitt barn medans jag ammar och sen sover den lilla sötnosen mellan 2-4 timmar så då kollar jag och F film eller sitter och pratar eller lagar mat. Otroligt harmonisk liten kille som kommit, han skriker när han är hungrig eller gjort nummer två haha.

Detta var andra natten hemma och det är så skönt att se hur lugn han verkar och natten bestod av två amningar, alltså ens bröst växer till det dubbla det är helt sinnessjukt. Och jag sov mer eller mindre när jag ammade honom , han åt vid 01 och sen igen vid 05 sen vaknade vi vid 10.30 haha. Sååå utvilade!

Idag var vi hos Barnmorskan för att kolla vikten och han har bara tappat 80 gram så han får verkligen i sig massor av mat – hurra! Man vet ju inte för man ser inte hur mycket de får i sig så jag har varit lite nojjig kring det!

När de skulle ta blodprov fick jag lämna över till F men lillkillen sov under nåltagningen och märkte inte ens det, puh vad mesig jag har blivit, känner inte igen mig själv!

Precis när vi var klara hemma för att åka till barnmorskan och det är 30 grader inne och vi står med bilbarnstol och går ner till garaget med en superarg Oliver för han trivdes verkligen inte i stolen, han gallskrek vilket jag inte är van vid och jag fick panik av att tänka att han ska sitta så i 20 min, vi hade glömt våra papper i lägenheten så vi stannade precis utanför och då lägger han världens nummer två hahahaha. Så det var bara att packa ut honom igen, in i lägenheten för att byta blöja och kissa ner oss OCH sin outfit under tiden, jag skratta så jag grät. Detta är vårt nya liv – bajsblöjor och att aldrig mer kunna hålla tiden! Han var såklart hellugn i bilen efter det – skönt

Sen åkte vi till Maxi och gick och handlade massa godsaker – var tvungen att föreviga det på bild haha!

Hade duschat och sminkat mig för första gången sen förlossningen, så himla skönt!

Goset

Kom hem till två blombud, ett från våra fina vänner alex och joel samt från Frans jobb, gulligt!

Jag har inte någon hunger, tror det beror på värmen men min kille kom nyss med dessa tallrikar – AAAAH han är så jäkla go och snäll, detta slinker enkelt ner!

Fick tjatat för att få lägga ut denna, men mitt hjärta smälter, de är såååå fina!

Hej finaste ni,

Jag har aldrig upplevt en sån här kärlek, jag har inte förstått vad alla pratat om och jag har framför allt trott att alla överdrev den här stora kärleken till sitt barn från första sekund. Oj oj oj det är till och med värre, jag kan inte sluta titta på honom, flera timmar har jag legat och bara tittat. Jag varvar mellan att titta på kopian F haha alltså de är så galet lika och jag fylls med en ännu större kärlek än tidigare till min pojkvän. Mitt stora stöd, efter att ha upplevt en sån här förlossning tillsammans så känner jag mig ännu mer förälskad i honom. Den har liksom inga gränser längre, vart ska detta sluta 🙂

Jag håller på att skriva ihop en förlossningsberättelse till er, jag lusläste alla och läser de nu igen med en ännu större inblick och jag gråter.  Gråter för vad som kunde ha hänt som jag inte lyckats krysta ut honom, jag behöver bearbeta det och jag pratade mycket med alla på BB om det och massor med min kille, jag vill inte att det ska vara en negativ del.

Alla era kommentarer, ni som upplevt liknande och värre saker jag läser varenda en av era kommentarer och gråter och ler vartannat – vilka kvinnor vi är, så starka.

Första riktiga natten med Oliver gick så himla bra, jag hade honom mellan 00-04 han låg bredvid och ammade och somnade bredvid mig i sängen, jag var ut och in i sömn, kollade så han andades och vaknade av minsta ljud haha. Min kille kunde sova sex timmar i sträck så han var otroligt utvilad när jag gav över en mätt Oliver som sen sov till klockan 10 och jag med, sååå utvilade nu är vi båda två. Vi gjorde sista kollen av huvudet i med att de tog sugklocka och hans huvudform är nästan helt normal nu! Jag var lite orolig att han skulle gråta hela vägen i med att han skulle sitta själv i bilbarnstolen men jag ammade honom ordentligt innan så han sov så himla gott från sekunden vi satte honom tills vi kom hem och fortsatte sova här i en timme – han är sååå snäll!

Lyckan här, så jäkla mäktig känsla oavsett hur ont jag har i kroppen i dag så kan jag inte sluta le

Han älskar redan sin snuttefilt och kramar den hela tiden , den låg jag och F med i flera månader i vår säng så den skulle ha vår doft 🙂

Jag kom nyss ur en halvtimmes dusch med hårinpackning och skrubb, det var en av de skönaste duscharna i mitt liv, förutom den efter förlossningen haha. Vi fick massa rostade mackor med goudaost och apelsinmarmelad på BB och detta är något jag vill äta hela tiden haha så F smet iväg och köpte det till mig. Godaste mackorna!

I kväll har vi planerat att äta chark, ostar och njuta av varandra och Oliver, jag har verkligen saknat att äta chark tillsammans med mitt favorit rödvin – aaaah längtar så mycket!

Hej ni underbara människor,

Nu har jag landat i allt som har hänt och de mest omtumlande 48-h i våra liv.

vad som började som en fantastisk förlossning med snabb öppning och epidural som gjorde underverk mot smärtorna slutade i krystvärkar i 1,5 timme där Oliver inte kunde komma ut.

Jag kan knappt skriva detta utan att börja gråta, herregud vad läskigt det var och jag var så ofattbart rädd.

Efter att ha kämpat med krystvärkarna så länge var min kropp på väg att ge upp och Olivers hjärtljud blev sämre och sämre, de kallade på läkare som skyndade dit med sugklocka för att hjälpa honom ut. Tre försök med sugklockan gav inget resultat trots att jag tog i för allt jag hade i varje krystning, mellan varven kräktes jag.

Det enda klara minnet jag har är när läkaren kollar mig i ögonen och säger ” Jannike, jag kommer ge dig en krystning till , sen måste vi göra ett akut kejsarsnitt för vi är rädda att Oliver inte kommer fixa detta med tanken på hans hjärtljud”

Jag fick en så extrem adrenalinkick och kände att nu måste jag ge allt, min älskade kille stod bakom mig och peppade mig med allt han hade jag minns att den var sprucken av gråt och jag tänkte stackars Frans som bara kan stå där och se på. Så jag fokuserade all min kärlek och all min styrka på att få ut Oliver men jag lyckades inte på den korta krystvärken men jag skrek ” GE MIG EN TILL, JAG KLARAR DET” och de gav mig ett försök till och på något sätt klarade jag det. Jag hittade en styrka jag inte visste jag hade jag gav dem sju krystningar utan att jag hade en värk – jag gav de all energi jag hade kvar och jag hade gett mitt liv för att få ut honom. Heregud nu gråter jag så mycket när jag skriver att jag knappt ser texten.

De var fem personer i rummet av läkare och barnmorskor och sköterskor som gjorde världens bästa jobb jag har aldrig någonsin upplevt en sån organiserad grupp och jag är så glad över att just dessa människor jobbade den morgonen . Att få en skrikandes Oliver på mitt bröst , få kyssa min kille samtidigt som våra tårar blandades är den bästa upplevelsen i hela mitt liv.

Tack till er alla som skrivit och gett mig pepp jag önskar jag kunde krama varenda en av er!

Från en otroligt lycklig men omtumlad familj