Hej fina ni,
Jag är helt överväldigad av alla känslor som kommer nu med alla hormoner, så fort jag ammar så fylls jag av så mycket känslor att jag knappt kan andas. Jag kan inte ens titta på min kille utan att börja stört böla för jag älskar honom så mycket, jag blir liksom livrädd att något ska hända honom , jag kan inte riktigt förklara det. Jag måste ha honom nära hela tiden, pussa honom och berätta hur mycket jag älskar honom, helt sjukt. Jag är väldigt fysisk av mig och berättar gärna hur mycket jag älskar honom i vanliga fall nu är det liksom extremt – det måste vara hormonerna? Tittar jag sen ner på Oliver som är en exakt kopia av F så brister jag ännu mer av kärlek, den gör liksom fysiskt ont. Tankar som tänk så händer det någon olycka och jag mister F, herregud nu gråter jag igen bara av att skriva det.
Just nu är vi världens team när det kommer till Oliver, vi hjälper varandra så mycket och lär oss nya saker om honom varje dag, blir lite rädd av tanken att jag ska vara hemma själv sen och klara av allt utan F, att våga sig ut på stan mm lite panik över det.
Är detta normalt?
Jag ligger på soffan just nu och ville in och säga hej från bebisbubblan, jag kunde inte somna om efter nattens andra amning – Oliver må vara liten men han tar upp en hel säng utan problem haha. Vår 210 cm säng känns genast som världens bästa investering när man har barn.
Hur kan en så stor säng kännas så liten ? haha
Så mysig!
Vi har fått så himla många blombud av vänner och jobb, så hela hemmet är fyllt med färska fina blommor, blir så lycklig av alla fina människor i min omgivning – kolla denna maffiga bukett från underbara Sigrid på Metapic! GULLE
Livet
Jag surfade runt en del igår för jag vill verkligen köpa två fåtöljer att ha mitt emot soffan och hamnade på en riktigt trevlig sida som är ny för mig! – Där finns ett par riktigt fina fåtöljer! Fastnade även för dessa saker
Cool soffa och fåtöljen finns i flera färger!
Perfekt grå nyans – klick
Hur coola sittpuffar på hela 92 cm, eller ha som soffbord!
Jag är inte mycket för rosa saker men denna var ju riktigt drömmig – klick
Så stilren soffa i sammet – klick
Med divan – klick
Detta sängbord i mässing önskar jag att jag hade fått plats med – SÅ snyggt – klick
Eller dessa bänkar – klick
Nej nu ska jag in och flytta på Oliver som tar hela sängen så ska jag sova en timme till 🙂 Men först ska jag titta på honom i minst tio minuter och kanske gråta en skvätt till hahahaha
Vi fick vår dotter i söndags och jag känner igen mig så himla mycket ? Lite lustigt att jag tror vi mötte Frans i dörren på förlossningen i fredags när vi var inne på kontroll efter att vattnet gått ? Hoppas ni njuter på i bebisbubblan!
Hej Jannike!
Ett stort grattis till lilla miraklet! Det finns faktiskt en fysiologisk förklaring till att man är extra känslig och känslosam 3-4 dagar efter förlossningen som kallas för ”förlossnings-blues”. då sker en stor hormonväxlimg från att ha varit gravid.., det är en jättestor omväxling i kroppen. Och därtill kommer de sömnlösa nätterna och hela omställningen i livet. Så man är helt överväldigad!
Jag var jättedeppig och bölig dag 3 efter förlossningen… det går över långsamt.. försök bara att få lite sömn o hinna ta hand om dig själv också! Man orkar mer då…
lycka till med allt’ kram Zora (vars lägenhet du sålde till Mejsam i Malmö! 🙂 :))
”4-dagars gråten” hör jag… helt normalt. Dina hormoner dansar hipp hopp nu så bara att hålla i sig ? ??
Å vilken underbar tid du har framför dig. Att bara få mysa i all oändlighet är magiskt. Att bli ledsen händer många och en del mer. Jag själv är superkänslig. Ältade allt möjligt tyckte inte att jag gjorde nog. Fast jag förstås gjorde för mycket. Jag kommer ihåg hur jag satt o grätt med barnen amandes o var ledsen att förlossning gått för snabbt. Och att min sambo drog vagnen med ena handen. Jag hade en säng som satt ihop med vår. Men mest låg de i vår stora. Mysigt o praktiskt. Missade nästan helt att lägga Hugo i släktvaggan. Och då blev de en sak att ångra men ändå inte. Allt blir bättre även om man alltid är överbeskyddande. Njut av din fina familj.
Råkade ut för samma sak m nr 1. Blev rädd för att min sambo skulle åka tunnelbana och ngt hämskt skulle hända så jag blev själv (och en rad andra scenarion oxå såklart).
Sen grät jag varje dag i ca en månad (vilket oxå e helt normalt!). Tillslut grät jag för att jag inte gråtit den dagen ?. Kommer ihåg när min sambo peppande säger ”men hjärtat, idag har du ju inte gråtit!” Varpå jag då gråter som svar ??
Gråtandet går över men oron för att ngt ska hända sambon har jag däremot fortf kvar ?? Blir mkt taxi numera.
Kallas baby blues och är hur normalt som helst. Brukar komma dag 4-6 efter förlossning och vara ett par dygn. Kan också komma både tidigare och senare, men det går över <3 Nästan alla upplever det!
Fina du! Att vara ny mamma är enormt, så stort att det är väldigt svårt att ta in i början! Hormonpåslaget som kommer med amningen är extrem, jag minns att jag hade panik och grät varvat med att jag kände mig så överväldigad och lyckligt lottad. Det är helt normalt! Kroppen kommer att vänja sig vid alla hormoner, du kommer vänja dig vid att vara mamma och lära dig hur din Oliver funkar och jag lovar i takt med att tiden går kommer du att blicka tillbaka och tänka att det där egentligen inte var så farligt som man trodde i stundens hetta! Jag skriver detta av ren erfarenhet, jag hade sådan rädsla inför att min man skulle tillbaka och jobba och att jag skulle behöva lösa allt själv på dagarna men det gick hur bra som helst. Du kommer lösa det och klara det galant, din kropp, ditt sinne är gjort för att kunna hantera och ta hand om ditt barn, tro på detta så går det super! Btw, bärselen är och var vår bästa vän. Både jag och min bebis krävde och kräver mycket närhet av varandra och att kunna ha honom tätt intill mig och ändå lyckas fixa alla vardagssysslor är guld värt!
Det är heeelt normalt! När man får barn kommer en hel drös nya och förstärkta känslor som man inte hade känt innan. Min dotter fyller 6 år i höst och fortfarande, varenda dag, känner jag den där enorma kärleken, rädslan och tacksamheten över att hon ens finns. Allt på samma gång. ? Hjärtat sitter numera utanpå kroppen och så är det bara, det får man lära sig att leva med haha. Stor kram! ?
Känner igen mig! Vår son föddes för tre veckor sedan och jag har bölat lite varje dag! Bara för att jag älskar honom så mycket???? och även tänkt mycket på om det skulle vända min sambo något? Det händer så mycket inom oss och omställnnngen är stor så jag tror det är normalt?
Nawwe han är ju så söt , så klart att du är rejält skör och känslosam nu , känslorna svallar helt normalt . Efterhand som ni lär känna er lille Oliver desto säkrare och tryggare kommer det kännas . Man måste bara få in alla rutiner det tar sin tid men du har säkert världens bästa Pappa dom hjälper och stöttar , ni är en så fin familj ❤️ PS. Jag tror det kommer bli många klick nu när du ska vara mammaledig ?❤️
Helt normalt! Min lille kille kom lite mer än en månad förtidigt den 2 Juli. Jag grät och grät i ca 3-4 dagar och sjuksköterskorna på neoavdelningen sa att det var fullt normalt och att nästan alla mammor gråter efter förlossningen och att det har med hormonerna att göra + omställningen att man nu har ett litet barn att älska och beskydda (!!!) Nu är han lite över två veckor och jag har landat och kan njuta fullt ut över att ha en liten att älska och ta hand om <3
Helt normalt 🙂 men inte konstigt alls att du ställer dig frågande. Med första barnet är allt så nytt och man sköljs över av alla känslor. Jag grät med mycket (den första tiden). Kommer ihåg speciellt en
gång när mina svärföräldrar kom och skulle lämna en gåva och jag öppnade och bara ”åh så sött” och började storgråta! Dom tittade på varann med en frågande min ? dom
Hade ju aldrig sett mig gråta! Hehe
Jag fick barn i december och grät också av lycka konstant, blev gravid två månader senare igen så är fortfarande full av hormoner och blir tårögd minst 3-4ggr om dagen när jag tittar på min familj och vad vi skapat. Vad gäller att vara ensam med bebis så var jag precis som dig orolig, men(!) på många sätt blev det lättare så jag fick forma egna rutiner. Sen så står jag visserligen och tittar på klockan varje dag runt fyra och hoppar jämfota för att han snart är hemma ❤️❤️❤️ Du kommer lösa det galant fina!
Helt normalt att känna lite panik över hur det ska gå när man är själv med bebis på stan. Jag gick en lång runda på stan när bebis precis var född och kollade var alla hissar finns på de ställen jag brukar röra mig mest. Kändes som att jag då hade bättre kontroll på nåt sätt när jag visste hur jag kan ta mig fram. Sen lär man sig vilka ställen det finns bra skötrum i så att man vet vart man snabbt kan förflytta sig när det är dags för blöjbyte. Nu när dottern är 10 månader tycker jag att det funkar bra att röra sig ute på stan. Jag påminner mig själv om att får hon ett meltdown kan man lämna vilken plats som helst i ilfart. Jag hade ett kolikbarn som skrek direkt hon vaknade och jag minns att jag tog stress över att störa andra med hennes skrik. Amma i provhytt är ett hett tips. De finns överallt och man får sitta ostört. Jag gillade aldrig att amma offentligt och flasha boobsen. Helt okej att andra gör det men själv vill jag inte det. I dagsläget byter jag ibland blöja i vagnen. Underlägg under stjärten och sen är det bara att köra. De flesta situationer är mycket enklare än vad man först föreställer sig tycker jag. Något som gjorde gott för mig att höra var när BVC sa till mig att det kommer att komma situationer när du inte kan trösta din baby även om du så står på huvet?
Det är helt normalt! Jag har faktiskt tänkt på just hur mycket man pratar om allt innan en förlossning och själva förlossningen… men inget om det efteråt. Det händer ju så mycket efter en födsel. Svettningar, så mycket känslor, blödning, amning (jag fick såå ont i bröstvårtorna i början men det går också över). Alla känslor är helt normalt. Du kommer känna så ett tag men sedan kommer det lugna sig. Stort grattis!
Grattis till en väldigt söt bebis! Är mamma till två barn och det är det bästa som någonsin har hänt mig! Tror inte att det enbart är hormoner med alla känslor, det är ovillkorlig kärlek. Den kommer bara att växa o växa o växa mer o mer o mer, man förstår inte riktigt hur så mkt kärlek kan bli större o kännas mer, men det gör det. Och du kommer att fixa det riktigt bra den när du ensam med bebis, njut av varje stund ni har tillsammans för det går så fort! Kram ❤️
Fick min son den 1/6, så han är snart 7 veckor. Satt och grät första veckan av samma anledning som du plus att det gjorde sjukt ont att amma i början, när den riktiga mjölken skulle komma. Även om man hade fått information om hur galna hormonerna blir efteråt kan man inte förstå det förrän man är mitt i det. Är orolig varje gång min kille är ute med hunden för att jag är rädd att något ska hända honom. Man blir mer balanserad med tiden dock 🙂
Det är helt normalt med massa känslor och ännu starkare känslor när man ammar. Jag grät varje gång jag ammade i typ tre månader!! Dock inte av samma anledning som du. Jag fick ångestkänslor av amningen.
Men när alla hormoner stabiliseras så blir man lite mer jämn humöret ? Däremot är jag rent allmänt mer känslig efter att ha fått barn och gråter lättare än innan!
Fick mitt första barn i april i år och kände precis som dig! Var HELT panikslagen över hur jag skulle klara av att vara ensam när sambon var på jobbet, för de första två veckorna när han var hemma så var avlastningen vi gav varandra det enda som gjorde att jag kunde duscha, städa lite, äta osv.
Meeen det gick ändå! Första veckan själv var jobbig men man lär känna sin bebis mer och mer och när man börjar fatta hur han fungerar börjar man långsamt kunna göra det man vill för sig själv också ❤️
Och att vara bland folk var den största ångesten. Tycker det är så jobbigt om han börjar skrika. Fortfarande, sonen är 3 månader, vågar jag inte åka kollektivt eller vara på stan själv. Men det börjar bli bättre, nu när jag lärt känna honom bättre vet jag oftast varför han skriker och har små knep. Vågar mig sakta ut i civilisationen igen ? tips är att börja smått, ta inte en heldag med massa ärenden direkt utan något litet hyfsat nära hemma så man får lite självförtroende när det går bra ? lycka till och grattis till sonen ❤️
Det är helt normalt,, man gråter mycket, mycket hormoner. Har vuxna barn nu, men kommer så väl i håg hur det var och hur mycket känslor som kom. Du kommer att klara detta galant, även när du ska sköta allt själv sen??❤️
Vet precis hur det är & det är fullt normalt ?
Grattis till Er och eran fantastiska prins och tack för en underbar blogg. Jag känner igen mig i din förlossningsberättelse så mycket, men det är först nu flera år efter jag förstår hur mycket den påverkade mig. Hormoner och gråta är så vanligt men för mig ville oron inte släppa, tror det berodde på traumat under förlossningen. Första månaden försökte jag trycka undan det och hoppades det skulle bli bättre då alla sa att det är normalt men när jag knappt vågade sova på natten för jag var rädd att något skulle hända fick jag hjälp. Jag hade fått PostTraumatiskStress. Att vara ledsen och orolig det första är alldeles normal men om det inte försvinner, tveka inte på att få hjälp. All lycka till er och var rädd om dig.
Fullt normalt. Kände o va precis likadan när min son föddes. Va livrädd för allt somnakulle kunna hända ett tag vågade inte ens åka bil av rädslan att krocka. Fick min man att varje dag lova att inget ont skulle hända honom eller vår son någonsin.
Nu har mannen o sonen varit hemma tillsammans i snart 6 månader o från att ha en riktig liten mammagris har sonen nu blivit extremt pappig o bryr sig knappt om mig. DET gör ont i mammahjärtat men förhoppningsvis bara en fas.
Hej! Jag födde min son samma dag som du och jag är precis likadan. Jag kan titta på min lilla kille å bara börja gråta för han är så fin och att jag älskar honom så mycket. Ingenting får någonsin hända honom för då dör jag! Lika så kärleken till min sambo är större än någonsin. Jag har fått veta att det är helt normalt, och normalt att vara orolig. Det blir lugnare med tiden och jag känner det har blivit lite lättare för varje natt och gram han lägger på sig❤️ Vi får njuta av detta underbara och vara tacksamma att vi får uppleva den här typen av känslor! Det är verkligen något jag inte kunde förstå innan jag fick min son, det som kallas moderskärlek❤️
Det är helt klart normalt 🙂 Det brukar ju stabilisera sig efter några dagar för det är jobbigt i längden att må sådär! Även om det är fina känslor. Kram och lycka till
Ja, det är helt normalt att känns sån enorm kärlek. Kände precis lika som du med första barnet. Jag satt även och grät över att en äldre man fick lämna masterchef för jag tyckte han såg så genomsnäll ut… hormonerna är fullständigt överallt efter en förlossning!
Ja den sidan har väldigt mycket fint, köpte 4 soffor där i våras ?.