Hej ni underbara människor,
Nu har jag landat i allt som har hänt och de mest omtumlande 48-h i våra liv.
vad som började som en fantastisk förlossning med snabb öppning och epidural som gjorde underverk mot smärtorna slutade i krystvärkar i 1,5 timme där Oliver inte kunde komma ut.
Jag kan knappt skriva detta utan att börja gråta, herregud vad läskigt det var och jag var så ofattbart rädd.
Efter att ha kämpat med krystvärkarna så länge var min kropp på väg att ge upp och Olivers hjärtljud blev sämre och sämre, de kallade på läkare som skyndade dit med sugklocka för att hjälpa honom ut. Tre försök med sugklockan gav inget resultat trots att jag tog i för allt jag hade i varje krystning, mellan varven kräktes jag.
Det enda klara minnet jag har är när läkaren kollar mig i ögonen och säger ” Jannike, jag kommer ge dig en krystning till , sen måste vi göra ett akut kejsarsnitt för vi är rädda att Oliver inte kommer fixa detta med tanken på hans hjärtljud”
Jag fick en så extrem adrenalinkick och kände att nu måste jag ge allt, min älskade kille stod bakom mig och peppade mig med allt han hade jag minns att den var sprucken av gråt och jag tänkte stackars Frans som bara kan stå där och se på. Så jag fokuserade all min kärlek och all min styrka på att få ut Oliver men jag lyckades inte på den korta krystvärken men jag skrek ” GE MIG EN TILL, JAG KLARAR DET” och de gav mig ett försök till och på något sätt klarade jag det. Jag hittade en styrka jag inte visste jag hade jag gav dem sju krystningar utan att jag hade en värk – jag gav de all energi jag hade kvar och jag hade gett mitt liv för att få ut honom. Heregud nu gråter jag så mycket när jag skriver att jag knappt ser texten.
De var fem personer i rummet av läkare och barnmorskor och sköterskor som gjorde världens bästa jobb jag har aldrig någonsin upplevt en sån organiserad grupp och jag är så glad över att just dessa människor jobbade den morgonen . Att få en skrikandes Oliver på mitt bröst , få kyssa min kille samtidigt som våra tårar blandades är den bästa upplevelsen i hela mitt liv.
Tack till er alla som skrivit och gett mig pepp jag önskar jag kunde krama varenda en av er!
Från en otroligt lycklig men omtumlad familj