Jannike Ebbing

Hej fina ni,

Wow vad härliga ni är och vilka starka tjejer ni är som har kämpat så med att kunna köpa era bostäder och jag älskar att få läsa era historier. Ni kämpar och det ska man aldrig sluta göra. Så kul med debatt, alltid gillat att diskuttera och respekterar allas åsikter även om man inte alltid håller med så är det nyttigt att kunna argumentera för sin sak och sin åsikt – keep it up men va snälla mot varandra och gå aldrig på personangrepp! Kärlek

Åter till rubriken, jag och min älskling ligger och kollar på Riviera ( serien ) sjukt bra och har myst efter att jag har förberett mig inför morgondagens event som jag är med och håller i på Berns. Izabella har fixat en massa och styrt upp en riktigt läcker middag och goda drinkar för alla gäster vi bjudit in.

De inbjudna är mina branschkollegor

Vi ska nämligen lansera en ny stylingtjänst som heter Beleco som kommer ta Stockholm med storm! Så otroligt taggad för detta och en produkt som går hand i hand med mitt yrke.

Jag kommer tala inför gästerna i morgon tillsammans med grundaren en riktig power woman och hennes son. Älskar att kunna dela med mig av detta till övriga inom branschen och jag ser fram emot att träffa allihop!

Det är otroligt hur mycket jag växt som människa det senaste året och hur stark jag har blivit av allt som hänt. Jag undrar om de som skadat mig inser hur starka de har gjort mig. En av de som gjorde mig riktigt illa skrev ett långt sms till mig en gång och bad om ursäkt för allt hon gjort mot mig. Mitt svar var att jag förlät henne. Jag vill aldrig mer veta av henne, men jag förlät henne. En skön känsla av att aldrig mer behöva vara bitter eller arg på någon och förlåta är det mest starka du kan göra – för dig själv och säkert för henne med.

Vårt lilla yrväder i magen puffar runt och jag känner mig så komplett och lycklig. Livet är bra vackert när du gått genom eld.

Hej fina ni,

Inte ofta jag är frustrerad på mitt jobb och allt jag ser, men just nu har till och med jag svårt att se ljuset i denna nedåtgående marknad. Jag tycker så fruktansvärt synd om mina säljare som köpt nyproducerade bostäder och förlorar upp mot en halv miljon och inte kan flytta in för de får inte sina bostäder inne i stan sålda. Herregud, alla kontantinsatser är verkligen borta. Jag förstår att det inte är hållbart och att det skulle vara ännu värre om de hade lånat 100 % av denna summa. Det ändrar inte min åsikt om att jag tycker synd om dem.

Jag tror att de som vill bo inne i stan får bo kvar i sina bostäder ( om de inte köpte före 2015 ) och bo mindre helt enkelt. Det är och har alltid varit orimliga priser i Stockholm, men för någon som ska flytta upp eller ner hit och är ny kund hos banken med en normal inkomst kommer aldrig komma in på bostadsmarknaden, det är en sak som är säker. Det har varit för höga priser alldeles för länge. Redan för flera år sedan borde de ha gjort något åt den extrema prisökningen i storstäderna.

Har du en riktigt bra inkomst på runt 40.000 kr i månaden och kan gå in med max 20 % i kontantinsats så får du låna runt 2,7 – 3 miljoner – MAX.

Hur ska man som anställd med denna inkomst med en snitthyra på 8.000kr, utgifter för mat, bil, bensin , tågkort eller vad det nu ska kunna vara kunna spara ihop så mycket som 20 % i kontantinsats när Sverige är ett så dyrt land att leva i ?

Maten är dyr, bensinen är dyr, att parkera är dyrt. HUR SKA VI UNGA KUNNA FIXA DET ? Priserna måste ner , det tycker jag, det är dock otroligt jobbigt för alla de som sparat ihop sina pengar försvinna nu, hur ska de kunna spara ihop det igen?

Jag ser allt så mycket tydligare som mäklare än vad media och politiker ser, de vill höja kontantinsatsen och amorteringen för att Sveriges befolkning och speciellt unga människor är högt belånade. MEN HUR SKA VI HA HUNNIT SPARA PENGAR? Hur ska vi få lån när ni sätter orimliga krav på hur mycket pengar vi ska stoppa in i en bostad? och klara en ränta på 6 % i er kalkyl? De unga som köper bostäder nu är de som får hjälp av föräldrar, hur ska det gå med alla andra som inte kan få den hjälpen?

Är du dessutom duktig och har bolag så är skatteverket på dig som en gam för att du faktiskt tjänar lite extra pengar. Herregud det får en att bara vilja ge upp.

Jag har inga föräldrar som kan gå in och hjälpa mig med att stå på en del av lånen eller ge mig någon kontantinsats, allt jag har är mig själv och det är press bara det.

All eloge till de som bor i stora och dyra städer för att följa sin dröm och lever på pasta de sista dagarna för att få det att gå ihop. Ni är grymma. Kämpa och stå ut en vacker dag kanske Sverige ändrar sin politik och gör det bättre för de som startar egna bolag och kämpar. Att inte vara oroliga för att svenskar är högt belånade för att vi faktiskt klarar av att betala våra lån bättre än något annat land.

Lite tankar från en mäklare som ser hur unga människors kontantinsatser försvinner och hur unga inte kan köpa bostäder pga att bankerna ska tjäna mer pengar på hårt arbetande unga vuxna.

Hur gör ni? Hur kom ni in i marknaden?

Vill ni köpa men kan inte?

Har ni lyckats spara ihop till kontantinsatsen genom att jobba?

Hej fina ni,

Kan inte sluta äta isglass – piggelin för att vara exakt. Så läskande och gott!!

Jag har lovat att skriva lite om mina veckor som gravid, vad jag upplevde och hur jag mådde i början.

Just nu är jag i vecka 21 ( 20 + 2 ) Jäääklar vad tiden springer iväg, till skillnad vad den gjorde i början. De första 12 veckorna var olidliga, stressen över att få missfall, hormoner som leker rövare med ens psyke, kroppen som du inte riktigt känner igen.

Den där gravid ”glowen” hade inte jag i början, kanske va det fån sömnlöshet och svettningarna av att konstant må illa och kräkas som gjorde att jag hade blank panna haha.

När jag kom in i vecka 10 så hände något med kroppen, den började verkligen förstå att jag var gravid och det var som om jag blev påkörd av ett tåg. Sömnen var värst.

Sömn

Jag började drömma något extremt, mardrömmar om att jag va ute och festade och drack alkohol, jag kunde vakna i panik och tänka NEEJ jag är ju gravid. Det var nästan feberdrömmar som sen fortsatte så fort jag la huvudet på kudden igen. I denna vecka började även min morgonpigghet. Jag har aldrig varit uppe ur sängen innan kl 08 tidigare men nu kunde jag vakna 04.30 och absolut inte somna om.

Jag kunde ligga vaken och oroa mig över småsaker, jobb och framtid – herregud det var hemskt. Så bli inte oroliga alla nygravida det är normalt!!!

Mat

I denna månad började mitt illamående på riktigt, jag hade mått illa sedan vecka 8 och det nådde sin topp nu. Ett glas vatten och det startade direkt. Mat var inte att tänka på. Jag försökte äta vitaminer så barnet skulle få i sig sitt. Illamåendet kunde komma när som helst på dygnet, även väcka mig när jag sov. Jag levde på Lergigal som är receptbelagda för illamående och jag vill tro att de hjälpte mig.

En gullig kvinna på apoteket hjälpte mig med åksjukeband och att ge tipset om att dricka ett glas resorb varje morgon. Dessa tre saker hjälpte mig tror jag. Samt salta kex innan jag stigit upp ur sängen!

Hormoner

Jag minns så väl hur jag kände att jag inte skulle klara av graviditeten om jag skulle må så här hela tiden, jag hade noll energi, jag som alltid är så positiv kunde inte hitta kraften till något. Psykiskt så var detta extremt jobbigt och jag minns hur mycket jag googlade kring detta. Var det normalt?

JA – det är normalt att känna sig så jäkla ledsen under denna period, jag undrade varför inte jag var så lycklig som alla andra blivande mammor som jag såg på instagram med sina fina magar, vad var det för fel på mig?

Inget var fel, mina hormoner och jag var inte i balans och tröttheten kan ta död på vem som helst dessa veckor.

Men sanna mina ord , det går över! Vecka 12 början på 13 så vände allt för mig.

Men mer om det i ett senare inlägg sötnosar!

Kroppen

Här började det bli tight och framför allt extremt obekvämt med vanliga kläderna. Jag vägde 58 kg och är 170 cm lång i början av graviditeten och nu hade jag gått upp till 61 kg. Mina bröst fick inte plats i mina bh och det var det första jag slängde av mig så fort jag kom innanför dörren hemma.

Ett par utbrott på morgonen fick min stackars kille vara med om där jag på riktigt slängt ut alla mina kläder på golvet och satt halvnaken med en tutte som hängde ut i den för tighta BH:n och grät för att inget passade ….. hahahaaha. NU kan jag skratta åt det men då var det sååå jobbigt att vara så där trött och knäpp av hormoner. Man kunde inte heller berätta för någon att man va gravid.