Det har varit tungt

 

Hej mina vänner,

 

Det har varit tungt de senaste dagarna och jag känner att jag behöver skriva av mig, inte förklara, utan skriva av hur jag känner och hur jag mår av saker som har hänt inom familjen. Jag har varit en person som alltid haft mycket känslor men begravt de djupt inom mig,  en klump av ångest, gråt och känslor kunde jag enkelt dölja. Varje gång jag hade en tendens av att känna av allt det jag pressade bort så log jag lite extra eller jobbade lite senare eller tog ett glas vin så fort jag kom hem från jobbet för att inte känna något – det funkade ett tag… tills den dagen allt raserade, hela jag blottades och alla mina problem och känslor tumlade fram som en argsint tsunami som byggts upp på ett lugnt hav. Tänk att ingen visste hur dåligt jag mådde – vilken duktigt skådespelare jag var. Jag hatade att alla gick på mitt skådespeleri, att ingen kände mig på riktigt. I dag vet jag bättre.

 

Idag så pratar jag, idag så syns det om jag är ledsen och idag vågar jag ta tag i mina känslor innan det är för sent. Det är så viktigt för mig att prata nu, kanske överdrivet mycket men allt jag känner måste komma ut annars byggs det så enkelt upp.

 

När jag blev gravid så var det en miljon tankar i mitt huvud och jag önskar att jag kunde resa tillbaka i tiden för att få känna den extrema lyckan igen, jag skulle ha barn med mannen i mitt liv. Den första personen jag berättade det för, innan min kille ens fick reda på det , var min mormor. Min älskade mormor som jag älskar på en så djup nivå. Skärmen blev nyss suddig för tårarna samlas i mina ögon och jag har svårt att andas. Jag älskar att jag gråter för det hade inte hänt för ett par år sedan, jag välkomnar varma tårar som sakta glider ned för mina kinder och blir kalla.

 

Jag vet att jag har ett speciellt band både till min mamma och mormor , en kväll jobbade min kille sent och jag gick med Oliver till affären. I butiken började jag känna mig väldigt ledsen – från ingenstans. Jag höll ihop i butiken men så fort jag kom utanför med barnvagnen så började jag gråta och jag var så ledsen och nedstämd från ingenstans. Min kille kom hem kort efter och såg mig gråta. Jag gråter sällan. Han blev blev självklart rädd men jag kunde inte förklara mina känslor eller ångesten jag hade fått i bröstet. 30 minuter senare ringer min mamma och berättar allt som hänt med min mormor….

 

Hon blev nyligen akut inlagd på sjukhus och jag trodde vi skulle förlora henne, min mamma skulle förlora sin mamma och jag skulle förlora min mormor – hon som är som jag, andlig och helt jävla underbar.

 

Efter mycket tester så visar det sig att hon kommer bli bra och vi ska få ha henne ett bra tag till, min pappa var på sjukhuset i dag för min mamma befann sig utomlands –  de skulle prata om rehabilitering och hur hon ska bli bra igen. Hon skulle flyttas till ett hem för äldre ett tag. De gick igenom vart hon möjligen skulle få hamna och min pappa såg hur min mormor blev mindre och mindre hur ögonen blev fuktiga av att inte kunna få bo hemma. Allt var klart och ett boende fanns för mormor. Då säger min älskade pappa STOPP hon ska inte bo någonstans förutom hemma hos oss. Så nu bor mormor hemma hos mina föräldrar och jag känner mig för första gången lugn.

 

Jag ville skriva av mig och förklara lite av min frånvaro här, ta hand om er och de ni älskar <3 Det händer mycket just nu på den privata fronten för oss och jag vill inte skriva för mycket då det inte handlar om min familj, jag vet att vi kommer ut starkare och ge er en påminnelse om att säga att ni älskar era nära en extra gång.

 

 

Vad som än händer i framtiden ska Oliver veta om min mormor och vilken fantastisk människa hon är, full av humor och full av energi – alltid positiv.

 

 

Männen in mitt liv och mormor

 

 

Jag måste ta fler bilder, jag mormor och mamma <3

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
12kommentarer
  • Så himla fint skrivet av dig!

    Josefine 2019-02-11 09:17:03 https://luckytarot.se/
    Svara
  • Önskar dig o dina nära o kära allt gott.

    Synd du inte svarade mig då du verkar ha mkt känslor i dig . Kram o lycka till i livet.

    Rosie 2019-02-09 17:49:47
    Svara
  • Så fint skrivet ❤️

    Isabella 2019-02-08 21:03:38
    Svara
  • Förlorade min älskade mormor i onsdags!! Hon lämnar ett stort tomrum efter sig ❤️ Saknar henne så!!

    Jessica 2019-02-08 14:34:47
    Svara
  • Förstår exakt hur du känner! Min pappa har alltid jobbat utomlands och den som tagit hans roll hemma har varit min älskade mormor. Det var mormor som lärde mig simma, mormor som tog med mig på auktioner och fick mig bli intresserad av inredning och antikviteter, mormor som lärde mig laga tomatsoppa som än idag är nåt av det godaste jag vet. Imorgon är det två veckor sedan hon somnade in efter en kort tids sjukdom. Saknar henne något enormt och har aldrig känt sån saknad förut! Har gråtit en skvätt varje dag sedan dagen jag fick veta att hon inte var kvar hos oss… Har en dotter som är född 27 juli och är så glad att mormor fick träffa henne <3

    Louise 2019-02-08 11:00:47
    Svara
  • Så fint och kärleksfullt inlägg, jag blev alldeles rörd och berörd! Förlorade min faster, som alltid varit där mer som en farmor, för några månader sedan och hon och jag stod varandra otroligt nära. Går inte en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne!
    Lite läskigt det där att man kan känna på sig att något inte står rätt till, som du gjorde där i affären. Ta hand om er ❤

    AnnCatrin 2019-02-08 09:22:27
    Svara
  • Åh tårarna rinner här med och så otroligt fint av din pappa <3 vilken familj <3 stor kram till er!!

    Jenny Husetvidklippan 2019-02-08 07:30:59
    Svara
  • Förstår det där speciella bandet ni har ❤️

    Emily 2019-02-08 06:25:50
    Svara
  • Började gråta av att läsa det här <3 Jag har en väldigt speciell relation till både min farmor och farfar. De är mina bästa vänner i livet och hemma hos dom har alltid varit min favoritplats. Vi kan prata om allt. Farfar är lugnet och tryggheten. Hjälper alltid till, har skjutsat överallt, har svar på alla frågor. Världens tålamod, och jag har aldrig sett honom arg. Min farmor är alltid i rörelse, har noll tålamod och tänder till på en sekund – precis som jag. När jag var liten brukade hon lura mig att vi lekte kurragömma och att jag skulle leta efter henne, och när jag (typ 4 år gammal) gick runt och letade så hoppade hon fram och skrek BUUU och skrämde ihjäl mig. Varje gång haha.. Är fortfarande rädd för att gå in i deras förråd i källaren pga henne. Jäkla tant. ? Nu skrev jag typ en bok men jag känner igen mig så mycket i vad du skriver. De är mina bästisar och min största skräck är att behöva leva vidare utan dom. Farfar fick nyligen veta att han har hjärtsvikt och vatten i lungorna. Oklart hur allvarligt det är men det gör mig panikslagen. Hur som, ville mest säga att du inte är ensam. Tänker på dig <3 styrkekram!

    Sofie 2019-02-08 00:26:12
    Svara
  • Åh vad otroligt fint gjort av din pappa! Jag förstår dig precis, jag hade också en så fin kontant med min mormor. Hon var min bästa vän. Hon gick bort för 10 år sedan, och jag tänker på henne nästan varje dag. Hon hann dock se mig förlova mig med min man och se att jag var lycklig och jag vet att vi kommer att ses igen någon gång! Men saknaden är stor! Ge din mormor några extra kramar, för de är himla speciella människor de där mormorarna <3 Kram!

    Anna 2019-02-07 23:31:01
    Svara
  • Älskade fina mormor ? hon är en i raden av starka kvinnor i vår släkt ?

    Jennie Nordström 2019-02-07 23:19:53
    Svara
  • Kärlek till dig??❤️

    Ebruwhome 2019-02-07 23:19:44
    Svara

senaste från Home

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!