Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mammaledig

 

Hej fina ni,

 

Okej, som ni såg på min story i dag så behövde jag ta upp ett ämne – föräldraledig. Är det okej att säga att det är sååå långtråkigt. Till en början var det helt okej, det var så mycket nytt, jag ammade mycket och dagarna flög förbi. Jag kunde ha med Oliver överallt för han trivdes i vagnen och sov MASSOR. Nu är han snart 6 månader och kräver SÅ mycket mer. Dagarna består av att leka, leka och åter leka. Jag tycker det är SÅ tråkigt. Jag vet att jag ska njuta för han blir aldrig så här liten igen och bebistiden är kort bla bla. Men detta är för mig den värsta perioden, jag visste redan innan att jag skulle tycka det. När bebisen inte är stor nog att kunna sitta eller krypa utan enbart vill stå i ens knä och typ hoppa och bli arg för att man inte går runt med det…… det är sååååå enerverande och all ens energi går åt. Att gå med vagnen funkar en stund om vi är ute och går men han kan från ena sekunden va lugn till panikskrika och vill upp, det är så jäkla kallt och jag vill helst inte gå med honom uppe ( har dessutom inte köpt någon bra overall ännu ) så då får jag springa hem i panik.

På köpcentrum är det samma sak, han blir så uttråkad i vagn , trots att han ser ut i sittdelen. Jag kan ju inte direkt gå till något lekrum när han är så liten heller haha.

Jag fullkomligt längtar efter att han ska kunna sitta och krypa runt och leka med andra barn och leksaker. Nu är han bara arg när han måste åla sig fram och inte når saker haha.

 

När jag la ut videon var jag beredd på att flera skulle tycka jag var hemsk som känner så här men till min förvåning har jag fått över 200 meddelanden från mammor och pappor som känner precis som jag! De kom med helt fantastiska tips kring vad vi kan hitta på. Så jag tänkte dela med mig av de skrev för de som är lika lost som jag.

 

– Öppen förskola ( fick reda på att det finns flera stycken här i Nacka ) där kan du träffa andra mammor och de har öppet hela dagarna. Jag personligen har lite socialfobi och kommer tycka det är lite jobbigt men jag måste komma över den spärren, andra saken är baciller… jag vill verkligen inte att han ska bli sjuk. Flera har skrivit att man ska passa sig då många går det med sina sjuka barn när de inte får gå till förskolan? Det är ju helt sjukt att man tar de dit då så de kan smitta andra barn? Jag som är världens panik över sånt – gaaaah.

 

Det finns barnrytmik – man sitter och sjunger med sina barn. Kanske låter töntigt men jättemånga som skrivit om det och Oliver älskar verkligen när vi sjunger för honom!

 

Babysim – detta har vi faktiskt redan bokat och börjar nästa vecka! Spännande!

 

Skapa en egen mammagrupp som ses – det har jag redan med bästa tjejerna och vi ses en gång i månaden , sjukt kul!!

 

Strong mama – SATS har gruppträning där du får ta med barnen in och träna , detta har jag tänkt flera gånger att jag ska göra!

 

Mini SATS – man lämnar in sitt barn på typ en förskola på SATS gym under tiden du tränar. Detta ska jag göra på fredag – yay!

 

 

 

SÅ de som känner som jag, ni är inte ensamma och alla säger att det blir bättre och att denna ålder är värst!! Så jag håller ut och gör dessa saker från och med nu!!

 

KRAM

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
6kommentarer
  • Modigt och ärligt skrivet! Vill inte ”måla fan på väggen” utan önskar någon förberett mig på hur jobbigt det skulle fortsätta vara ett tag till. Alla sa nämligen till mig att ett år är en så underbar ålder, och jag tycker ettåringar är rätt jobbiga… åtminstone mina vildingar! Matkladd, stök, stoppa allt i munnen, utbrott osv osv… Nä, det var ingen semester direkt! Men nu har jag en 5-åring och en 3-åring och njuter varje stund! Kärleken växer och växer och trots att det ofta är kaos så är det så mycket bus, gos, mys och kärlek så det är värt allt slit.
    Öppna förskolan är toppen, minisats likaså!

    Frida 2019-01-14 21:15:03
    Svara
  • Hej,
    Jag kände precis samma när jag var mammaledig, så himla bra att du är ärlig om HUR du verkligen känner. Är allt för många som bara vill framställa det som att mammaledigheten är helt underbar 🙂
    Dina ögonbryn, sjuk fina. Hur fixar du dom?
    Kram My

    my 2019-01-12 10:56:48
    Svara
  • Kanske kan du prova en bärsele? Obs inte från BabyBjörn, de har inte ergonomiska selar. Då är han ju uppe hos dig hela tiden men du har armarna fria! Det finns jackor man kan ha över om man ska vara ute, som är anpassade till bärande. Jag väntar mitt första barn i april och tänker köra med bärsjal/-sele från start och hoppas verkligen att bebben kommer gilla det!
    Angående Olivers ålder. Har lite panik över den åldern på förhand! Vi har tänkt att min man ska vara föräldraledig de första 6 mån så jag (som har eget företag och jobbar hemifrån) ska kunna hålla mitt företag vid liv. Kanske borde han istället vara hemma precis i början och sen runt 6 månadersåldern och framåt ett tag? Hmmm, så svårt det här.

    Anna 2019-01-10 20:55:14
    Svara
  • Hej!
    Starkt att ta upp detta. Minns att jag också tyckte det inte var jätteroligt att vara hemma. Men Åh, öppna föris var GULD! Vi blev ett litet gäng där som sågs tis-tors varje vecka. Superhärligt och socialt. Både pappor och mammor 🙂 Hoppas du hittar några där så att ni kan bonda! Även om det ofta bara blev barnprat så kunde man alltid utbyta erfarenheter vilket var väldigt kul.
    Och du, man måste inte gilla att leka! Jag var precis som dig. Så håll ut! Det kommer gå snabbt även fast det inte känns så nu! 🙂

    Cecilia 2019-01-10 14:29:31
    Svara
  • Bärsele!!!

    Jag kunde göra allt med bebis i bärsele! Har en från Babybjörn One air och tyckte den var lätt o ta på, lätt att sätta i bebis och han kunde sitta både mot mig och utåt. Kunde handla, promenera, vara social etc etc. På vintern kräver det så klart overall om man ska vara ute men jag hade alltid bärselen med mig i vagnen vart vi än gick!

    Sabina 2019-01-10 07:55:16
    Svara
  • Hej
    Vad modigt av dig att ta upp detta ämne. Jag trodde innan jag fick barn att jag inte skulle tycka om att leka eller bara det att låta åren gå och va lite rädd för att hur man ska känna med barn så jag hann bli runt 40 nör jag fick min Oliver o Hugo två år efter.
    Första barnet så var jag så rädd för allt. Skulle någon hälsa på ibörjan så fick de sprita händerna. Kollade andning typ ofta. Min sambo fick inte gå så o så el stå för nära gatan ute m vagnen mm. Och de känsliga huvudet omg. Vad jag var rädd. Kunde inte börja 1 dag för tidigt m mat mm. Så skraj. Vi hade en mamma grupp då jag bodde i Vadastaden. De ville ses jämnt. Vilket vi gjorde. Men i efterhand hade jag gärna myst mer själv. För jag som så sent vaknade till gällande barn. Jag har myst o myst. Jag jobbade inte men tycker också om mode o att hålla mig fin vilket jag gjorde. Så Oliver var med mig överallt. Den enda gång jag var ifrån honom längre var när de beslutades att jag i 1 mån skulle vara på rehab i Marbella för min reumatism. Mådde så dåligt att lämna honom hemma m pappa. Men jag var väl själv i 1 till 2 veckor sen slöt de upp i Marbella. Och när sen min sambo skulle efter ca halva tiden va hemma så var de så jobbigt. Jag har mer svårt med att de går så fort och att de nu är 7 och 9 helt galet.
    Jag tyckte sen om att leka med mina egna barn. Köra bil o h köra bil och nu fotboll o golf o tennis o skidåkning. Full fart. Beundrar dig för din kreativitet och hur duktig du är. Och bara för att man har barn så behöver man ju inte vara så som jag var.
    Men de allra flesta tycker nog att var tog all tid vägen. Så tänk efter ibland och stanna upp och njut av stunden❤

    Lena Torstensson 2019-01-10 01:22:27
    Svara

senaste från Home

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!