Hej fina,
Usch, idag känner jag mig helt tom och slutkörd. Flera nätter med Oliver som vill sova nära, han sover hur gott som helst medans jag vaknar av att jag har ont i hela kroppen av att jag ligger dåligt och jag ligger vaken i flera timmar utan att kunna somna om. Så idag är jag lite nere och känner mig tom på energi. Jag hade helst velat dra fram allt godis och choklad vi har hemma och vräka i mig men jag vet att det bara ger en våg av insulin som lämnar mig ännu tröttare efter. Så jag gjorde nyss en riktigt god räksallad och hoppas på energi från den.
Jag är inte van vid att känna mig deppig och inte min kille heller , jag vet att det går över men just nu känns inget kul och jag känner mig otillräcklig när det kommer till allt. Jag vill göra bra ifrån mig på jobbet ( hallå jag ska ju vara mamma-ledig vad håller jag på med????), hinna blogga och instagramma, va snygg för mig själv och för min kille , hinna umgås med mina vänner, äta rätt för att få balans i kroppen igen samtidigt som jag vill ha ett välstädat hem och glömde jag säga att jag vill vara den bästa mamman i världen för O?
Jag vill ge mig själv en lavett för jag sätter så orimliga krav på mig själv och det är enbart jag själv som kan göra det. Är jag ensam om att hålla på så här? Det är bättre än förr men jag känner just nu att jag är på väg att gå sönder för all press jag sätter på mig själv. Jag har så svårt att säga nej och be om hjälp.
Nu är det dags för mig att prioritera om många saker känner jag, det är dags att säga nej och fokusera på att jag mår bra utan stress. Dagarna är för få när O är så här liten och jag vill njuta av denna tid. Jag kommer prioritera om en hel del från och med nu. Det känns bara som om jag förlorar så mycket i min karriär och mitt bolag när jag säger nej till saker. Det är svårt att gå från karriär till att bli mamma och inte kunna jobba på samma sätt längre. Missförstå mig inte nu, jag älskar att vara mamma men när man har eget bolag så har du inget att falla tillbaka på och jag kan inte sluta helt heller även om jag är mamma-ledig. Jag måste bara hitta ett bra sätt som funkar.
Vi hade precis samma problem! Min son ville ha närheten och gärna tutten i munnen hela natten, jag vaknade med nackspärr och ont i ryggen. Räddningen kom när jag slutade nattamma när han var tio månader! Hade jag vetat att det skulle gå så enkelt hade jag slutat vid sex månader, då de klarar sig utan mat på natten då. Det är självklart olika för alla men vi slutade tvärt och det fungerade toppen.
Hoppas det blir bättre snart och ta hand om dig!
Tips, vår bebis älskar/de att sova nära. Men det vi gjorde för att jag ibland skulle få sova var att jag gick in i gästrummet. Min man tog hela natten. Vid uppvak somnade min man snabbare om. Självklart var han ibland trött på jobbet men han fungerade och hela familjen fick en annan stabilitet.
I början var det jättesvårt, kändes som jag övergav barnet men det var bara att släppa kontrollbehovet. Än i dag gör vi på detta sätt, när jag känner att jag har svårt att komma till ro på natten och lillen ligger bredvid oss (3år).
Kan det vara hormonerna? Kanske har du PMS? Har du fått tillbaka din mens ännu? Jag fick tillbaka min efter 4 månader då jag ammade. Bara att du skriver som du gör, tyder på insikt. Det känns nog bättre snart. Kram!
Inte fått min mens ännu, men ska ha den runt denna tid kollade jag nu, kan det va det som blir liksom värre? Jag försöker tänka positivt men det går inte just nu 🙁
Jag tror att det kan vara så faktiskt! Du ska se att det känns bättre om några dagar. Ditt inlägg är mycket sunt! Hälsningar från en lite äldre trebarnsmamma 🙂
SLÄPP. ALLA.KRAV.
Du kommer bli knäpp annars. Tiden med första barnet är speciell och förändrar ens liv. Konstigt vore det väl då om man försökte klamra sig fast vid att allt annat skulle fortsätta på samma sätt. Du är en ambitiös kvinna – kunderna och uppdragen försvinner inte på ett år. Relax!
Dra ner på;
-Instagram & blogg
-Träffa vänner – träffa enbart de viktigaste (folk förstår)
-Piff. Att duscha = känna sig snygg
-Tillåt dig själv att va deppig – hormonerna är ape-shit fortfarande honey!
-Skaffa städhjälp
Satsa på det du räknade upp sist:
– ATT VARA MED DIN BEBIS
– att äta rätt och vara snäll mot dig själv
There you go. ??
/En ettåring och en tvååring
Har ofta förundrats över detta social media vara-perfekt-idealet. Hur omänskligt o ohälsosamt detta nya fenomen är. Jag tog avstånd tidigt och har alltid gått en annan väg. Har inte ngn privat fb men däremot instagram som uppdateras allt för sällan…
Valde tidigt att inte blanda in jobb o mitt privatliv. Ju mindre folk visste om mitt annars väldigt intressanta liv desto bättre, så är och har min filosofi varit.
Har en dotter som snart fyller 2 år, driver mitt designföretag som ständigt växer, bor (väldigt flott) i Sthlm o Marbella. Lever i total balans där jag styr rodret. Har bra självdisciplin och lyssnar extremt bra på min kropp o mina intuitioner. Det är bra med positiv stress o press sålänge du kan styra det.
Det är förändringar som sker då man får barn och därför måste man även ändra rutinerna om man överhuvudtaget skall orka med.
Förr var kvinnan hemmafru och tog hand om barnet 100%. Nu plötsligt skall man göra karriär, ta hand om barn och allt runtomkring.
Det kanske inte alltid funkar, du kanske måste sadla om så du fortfarande kan göra det du måste göra men med nya prioriteringar. Man behöver inte se snygg ut varje dag el visa upp ens vackra ansikte. Det stjäl tid som man kanske kan lägga på annat ”viktigare”.
Hitta helt enkelt balansen i dig själv. Du är den enda som har svaret och glöm inte bort att känna peace in Mind and Spirit. Detta är jätteviktigt för för både dig och barnet. Dom känner energin men är tok för små för att förstå.
All lycka till dig o glöm inte att avvara mer tid i det inre istället för det yttre. Det är där den sanna hälsan sitter.
Skulle behöva komma i kontakt med dig gällande ett samarbete utan någon press.
Skall testa maila dig,
All lycka och kraft till dig?✨??
Du fixar detta! Sadla bara om så går det fint!
Kram Mona
Så kloka ord ☝???
Jag förstår dig väldigt väl och sompnga skriver så är det naturliga känslor. Speciellt om man är högpresterande och har fokuserat mkt på karriär. Jag är likadan. Vid vårt första barn jobbade jag lite samtidigt. Hade svårt att förstå innan hur jag skulle kunna vara ledig etc Nu är jag hemma med andra barnet (5 mnd) och har insett till den hör gången att den tiden man är mammaledig (1 år för mig) är ingenting. När man jobbat mer aktivt igen så märker man att inget har förändrats. Det är likadant. Är du driven och vet vad du vill så kommer du lyckas även om man varit ledig ett tag. Den här gången är jag helt ledig. Ett år går fort och även om det är en klyscha så får man inte den tiden igen. Det är bara så lätt att inse det efteråt. Med det sagt så lovar jag dig att du inte blir sämre på jobbet, eller får mindre kunder. Det finns där.
Jannike? det är fullt normalt! Men känslorna o tiden kommer ifatt en. Jag hade varit egen i 5år när Legolas föddes, började jobba när han va 3v…. inte heltid men 2-3 dagar i v. När han va 15 månader skolade jag in honom på förskolan och när han va 18 månader kom tankarna ifatt när jag hörde mig själv säga till honom: mamma kommer snart, mamma ska bara svara på mail, mamma ska bara göra en offert osv….. ångest!! La ner företaget när han va 2 år. Tiden med första barnet kommer aldrig igen, det blir aldrig detsamma med barn 2. Kan din kille va pappaledig 1-2 dagar i v så kan du fokusera på jobb bara dessa dagar, sminka dig o hålla kvar vid karriärtjejen i dig?! Mitt tips är att de andra 3 dagarna bara mysa hemma med O, fika med en vän en av dagarna, gå på babysim(snart) en av dagarna o inte ha något planerat alls den tredje. På helgen när man är 2 så kan man träffa vänner, göra utflykter eller bara mysa. Balansen är svår som egen företagare och nybliven mamma, skulle jag vetat bättre hade jag varit mammaledig på heltid och inte stressat över det. Det löser sig alltid för drivna duktiga tjejer! Kram
Har en 3 mån grabb hemma och fokus under mina dagar är att han är hyfsat nöjd o glad. Lyckas jag med något mer (städa, fixa mig, kolla mail) är det bara bonus. I detta läget är jag glad att jag är anställd (min arbetsgivare ger även extra föräldrarlön, så jag får 90% av min tidigare lön).
I början tyckte jag det var frustrerande att bara leva för lillgrabben, men nu händer det så mycket i hans utveckling som man inte vill missa. Dessutom är han mer självständig nu, så nu får jag mer tid för sömn, städ o fix om jag vill. Med andra ord – det blir bättre!
Den dagen jag släppte kraven på att vara snygg hela tiden, städat hem, hemlagad mat då blev hag en bättre mamma.
Ja, Förösker fixa mig , fixa hemlagat, städar undan när barnen lagt sig. Inte varje haalvtimma.
Vissa dagar blir såhär! Själv har jag e en 17 mån bebis och började jobba heltid för 2 månader sedan. Mitt tips ha slappdagar där du skiter i hemmet och hur du ser ut, vila ut när du kan, gör det du måste vad gäller allt runt bebisen och däremellan Vila Vila Vila! Gör de du måste med företaget men inte mer än så! Ge dig själv tid för återhämtning och att kunna smälta allt och ta in ditt nya liv. Rutiner ambitioner allt kommer på plats, men ge dig själv tid 🙂
Jah själv har inte en så ”stor” karriär som du men för mig va de så viktigt att va med min son första tiden. För tiden skulle aldrig komma tillbaks. Jag är först tillbaks på jobbet nu på mindre än halvtid. Jag bara njöt, kontot växte inte men wow vad jag inte ångrar mig.
Nu är de bebis nummer två i magen och jag och sambon parerar med att va föräldralediga så vi båda får egentid av vår förstfödda innan nummer två kommer.
Du gör ett superjobb men försök njuta mer. Livet är för kort! ❤️
Glömde skriva att sonen är snart 14 månader.
Åh vad jag känner igen mig! Min trötthet har tagit sig uttryck i klimatångest, kanske även för att jag nu har en guldklimp som verkligen förtjänar en fin framtid.
Det ær klart allt kænns motigt nær man går miste om en så grundlæggande sak som sømn, det går en period men sen børjar det ta emot.
Min lilla son var extremt jobbig på nætterna i flera år, och jag børjade jobba hemifrån tidigt samt en storebror att underhålla och så en hæst mitt i allt, haha, så jag kan verkligen relatera till det du skriver!
Mitt tips ær att lægga dig en timme extra nær det erbjuds på dagen, se till att få i dig bra mat (och kakor) och boozta massa kærlek och nærhet från din kille och bebis, då kænns resten lite lættare sen. 🙂
Hej fina du!
Jag får såna flashbacks när jag läser dina posts sen en tid tillbaka!
Jag mådde precis likadant, och tänkte att det blir bättre. Och det blir det ju till slut – men svårt ibland på egen hand. För mig bara rusade allt in i en förlossningsdepression som tog en stor del av bebistiden:(
Precis lika driven, kapabel och högpresterande – också vanligast att vi känner såhär.
Ta hjälp. Nu. Hjälp att hitta nya rutiner – få avlastning så att du kan sova utan att lyssna på bebin. Jag hittade till slut till BUP och slutade t ex på rekommendation amma för det tog all energi, och bodde hos mina föräldrar som tog passet från morgon till lunch då jag sov.
Du kan ha en lättare Baby Blues – väldigt vanligt – mitt tips är dock att kolla att det inte är mer än så!
Kram!
Men det stämmer ju med din menscykel Oliver är två månader , så hormonerna sjunker och med det humöret så helt normalt bättre om tre dagar kram mamma
Känner igen mig i så mycket som du skriver. Blev mamma till en liten kille i år och kontrasten från att jobba järnet och fokusera till 110 % på sin karriär till att vara mammaledig är stor. Är chef i en koncern med flera bolag och har alltid prioriterat jobbet först.
Sen kommer en liten människa in i ens liv som får hjärtat att svämma över. Och ibland har dom perioder då dom bara vill vara nära och en själv skriker efter sömn och en fungerande kropp. Jag har dom dagar bara accepterat att det är så och släppt alla andra ”krav” När min kille kommer hem tar jag en lång dusch och tankar energi. Dom här dagarna slinker det ner lite onyttigheter, men försöker ist övriga dagar att äta bra och få in lite träning.
Sen där och då känns alla bra dagar plötsligt långt borta, man får påminna sig själv att snart är den här perioden över och att man snart är sitt vanliga harmoniska jag.
Lycka till och stor kram ❤️
Tråkigt att läsa att du känner såhär, men också såååå skönt att läsa att det finns fler än jag som känner såhär. Jag har också en liten kille som vill sova nära hela nätterna och helst hela dagarna, och idag känner jag mig bara totalt slutkörd på energi och skulle behöva en stund för mig själv. Kämpa på och ta hand om dig!
Nej nej nej, sluta pressa dig själv. Du har startat ett nytt kapitel nu och nu måste du tyvärr lägga vissa saker åt sidan. Säger ej att du ska sluta leva bara för att du fött barn men du behöver ej pressa dig så, det gör ont i mig när du skriver så? din kille tycker redan du är snygg, det gör inget om det är lite stökigt och om man är trött och att vissa saker får faktiskt ta längre tid. Du får aldrig tillbaka tiden med Oliver, ta vara på den för inget jobb i vörlden är viktigare eller något annat. Försök hitta balans, tacka ja till det som du orkar och säg nej till allt annat. Om inte du mår bra kommer du inte funka, snälla sakta ned innan det går för långt. Kram ❤️
You’re a superhero ! Keep in fighting ! I know you can do it !!!